Hello. It´s me.
Herregud. Insåg häromdagen att bloggen faktiskt förblivit oraderad och förträngd i den djupaste av glömska. Fem år senare. Helt klart nytt personligt rekord i glömskhet. Skyller på livet i allmänhet och andra vardagligheter som kommit i vägen.
Vill bara säga att jag lever till de uppenbarligen tappra krigare som fortfarande hittar hit. Applåder till er!
