Hello. It´s me.

Herregud. Insåg häromdagen att bloggen faktiskt förblivit oraderad och förträngd i den djupaste av glömska. Fem år senare. Helt klart nytt personligt rekord i glömskhet. Skyller på livet i allmänhet och andra vardagligheter som kommit i vägen.
 
Vill bara säga att jag lever till de uppenbarligen tappra krigare som fortfarande hittar hit. Applåder till er!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0